“Inte jag. Någon annan.”
När vi berättar om våra kurser för någon som hör om dem för första gången får vi ofta just denna reaktion. Man tycker att det låter som en helt fantastisk kurs, men det är någon annan som behöver den.
“Min syster skulle behöva gå”.
“Allt det där borde min chef förstå”.
“Tänk om min man ändå kunde gå så att han kunde möta mig bättre sen”.
Det här är ett vanligt fenomen som ju inte är bundet till just våra kurser egentligen, utan något som vi hittar i alla hörn av samhället. Vi har helt enkelt en tendens att vilja justera något utanför oss när vi känner obehagliga känslor inuti. Om någon annan bara ändrar sig så slipper vi känna allt det där. Om bara inte andra gjorde eller var på ett särskilt sätt så skulle vi må bättre.
Men sanningen är att som vuxna människor är vi ansvariga för våra egna känslor och behov. Vi kan inte lägga ut dem på andra, utan behöver få syn på oss själva; våra egna mönster, våra triggers, våra sår, våra gränser, vår innersta längtan. Allt detta är vårt, och det som är vårt förtjänar både att kännas och att tas på allvar. Inte att läggas ut på någon annan.
Vad behöver du själv göra för att må bra? Ställ den frågan till dig själv och möt dig själv i vad svaret än blir. Ingen annan än du kan göra din personliga inre resa och ge dig vad du behöver.
