Vi firar naturens rytm som om den vore vår egen.
Och kanske är den det.
Vi föds, blommar, vissnar, förvandlas.
Kroppen vet. Årstiderna påminner oss.
Det finns något tröstande i att vara en del av det större mönstret.
Något som inte kräver prestation, bara närvaro.
Om fem dagar kliver vi in i ett sammanhang där dessa frågor får ta plats.
Det känns meningsfullt.