Blev du mött i dina känslor som barn? Var det okej för dig att gråta? Att visa ilska? Oro?
Om våra föräldrar hade svårt för att hantera och bemöta våra äkta känslor är det mycket möjligt att vi aldrig riktigt fick lära oss att göra det riktigt heller, och därmed fortsätter vi i samma spår som föregående generation. Ibland är vi inte ens medvetna om hur hämmade vi är när det kommer till våra känslor.
Med lite hjälp går det dock att bryta mönstret. Det går att lära sig få kontakt med sina känslor och sedan behålla det så. Men först måste du vilja och vara beredd på att möta det som finns där inne. Där finns vi som ett stöd. Vi föreslår, frågar, uppmuntrar, lyssnar och peppar, med all vår dedikation och professionalitet.
När alla våra känslor får vara med blir vi mer levande. Och om vi klarar av att möta våra egna känslor får vi så mycket lättare att bemöta andras också.
Vill du bryta mönstret? Vill du ha en djupare kontakt med dina känslor?
